Tankeläsning

2012-01-06, em
Efter lunch var det dags för en liten show. Förutom oss var det en grupp från Colombia som var inbjudna.

Eftermiddagstränaren höll en kort presentation innan han och hans två elever inledde uppvisningen.

Eftermiddagstränaren

Först ut var en kvinnlig elev som red i damsadel med en lång böljande kjol på en av lektionshästarna.

Nästa nummer var en pas-de-deux med två gulbruna hästar, vår tränare iklädd vanlig tävlingsklädsel med hatt, frack och vita ridbyxor på den större av hästarna som var av mer "dressyrkarrakrär" och hans mannliga elev red  i traditionell portugisisk stil på en häst som var mer av ett kompakt klassisk baroqe utseende. Verkligen intressant att kunna jämföra de de två hästarnas olika rörelsemönster. Som avslutning kom ridläraren, efter ett snabbt frack- och hattbyte till mer glittrigt och paljetter, in på sin egna vita hingst och visade lite högre skolan rörelser samt ett antal uppvisningsrörelser.

Efter uppvisningen var det ett glas cognac och en god fruktkaka innan det det drog ihop sig för nästa ridpass. Då vi var 9 ryttare skulle vi rida 3 och 3, jag skulle rida i sista passet tillsammans med två finskor.
Att fm-tränaren hade sagt att jag red väldigt bra och gjorde att em-tränaren sa att han hade en "surprise for you" gjorde att fjärilarna åter kom tillbaka.  Det var riktigt intressant vilken skillnad det var mellan de två olika tränarna - nu var det väldigt lungt och harmoniskt och tränaren förklarade vad han ville ha ut av övningarna och rörelserna för både ryttare och oss på läktaren. Han var mycket mer lik min egen favorittränare och jag kände igen väldigt mycket av det han sa vilket gjorde att jag fick ett leende på läpparna.
Min surprise var en stor extremt känslig fux som han själv red på uppvisningar och inte ens stallhjälperna får rida och bara för ett halvår sedan hade han haft problem med högergaloppen. Ett helt otroligt förtroende att få rida den här hästen vilket gjorde mig väldigt ödmjuk! Övningsmässigt var ridningen mycket lugnare vilket var skönt då jag verkligen behövde tänka på varenda muskelrörelse så jag red i rätt takt och tempo. Det var som att rida med ett par sytrådar till tyglar och bara tänka på vad man skulle göra. Trots väldigt lätt kontakt kröp hästen lätt bakom hand och då jag försökte göra ett väldigt lätt upplyftande tygeltag fram emot munnen gick vi över i passage. Galoppen var så mjuk och fin så det var en glädje att rida. Väldigt kul och utmanande att rida en så känslig häst även om jag fick tänka på vad jag gjorde i varje steg - så en mest mentalt ansträngande ridning. Oturligt nog blev det bara ett pass för den här tränaren så det blev inte något mer pass på fuxen. 

Jag & fuxen

Några av alla bra tips under passen var: *samla tyglarna sakta så att du får med dig bakbenen, tar du tyglarna för snabbt tappar man bakbenen. *rider man för snabbt i sidvärtsrörelser hinner inte hästen med utan benen krockar med varandra. *drar hästen i tyglarna, rör på fingrarna så att det blir som en massage av hästens mungipor. *tappar man galoppen ska man snabbt gå över till att arbeta hästen i samlad skritt så att den inte tror att den kan komma undan arbetet genom att bryta av till skritt.