2010-11-13
Morgonstund har guld i mun, eller nog inte. Sov inget vidare och vid 7-tiden var det dags att kliva upp och börja packa.
Tur nog är det lättare att packa då man ska hem. Allt som inte är tomt eller trasigt ska med in i någon väska. Stövelskaft är bra förvaringar för portvin ;)
Innan avfärden till flygplatsen ett litet stopp på mataffären för att köpa med lite gott hem.
Efter att bilen var inlämnad blev det en långfika med Antonio innan det var dags att passera säkerhetskontrollen.
Helt otroligt att Lissabon och Arlanda verkar vara varandras motsatser. Vid incheckningen var det ingen kö utan bara att gå fram till en ledig disk och säkerhetskontrollen fanns det massvis med lediga band på och kö existerade inte! Flighten hem var alla tysta på medan på vägen ner pratade alla. Var det så att någon sa något var de griniga mot andra. Några svenskar ville inte släppa ut en portugisisk kvinna som bara ville ha sin handväska som låg i bagagehyllan gjorde ingen vidare reklam för Sverige. Har hon inte släkt här kommer hon nog inte tillbaka igen och talar nog om för sina vänner hur otrevliga vi är här uppe i norr...Det tog längre tid att få väskorna här hemma plus att vårat bagage som där nere var först ut var nu sist. Giz väska var fjärden sist och min var sist :( här hemma prioriteras golfarna uppenbarligen då alla golfbaggar var bland de första på bandet…
Ingen vidare julpyntning heller - synd då det kan vara så fint.
Lite konstigt känns det att vara hemma igen och att det inte är någon ridning i morgon. Skulle nog ha packat ner den lille brune i resväskan. Undra vad övervikten hade kostat?
söndag 14 november 2010
Mästarträning
2010-11-12, II
Dagens första stopp var i portvinsbutiken där Giz botaniserade bland de olika sorterna som fanns i utbudet. Prisläget varierade från ca 10€ - 100€ så det fanns något för varje smak och plånbok.
Väl framme i Lissabon sken solen.
I stallet var det lika bra att ta tjuren vid hornen på direkten. Zagaia var häst nr. 1. Der blev ingen löshoppning då hon var helt lugn då vi släppte henne i rihuset. Hon kändes mycket bättre än tidigare. Även om hönsen bitvis var ett irritationsmoment… Det gäller att få henne böjd runt innnerskänkeln och böja nosen framåt och nedåt så att hon kan slappna av och arbeta genom ryggen samt att hon slappnar av mentalt. Bortsett från att vi fortsatte jobba med våra övergångar skritt – trav och ökningar – samlingar arbetade vi även med miniminiserpentiner utmed kvartslinjerna där hon bara skulle vända och böja sig för skänkeln. Svårt men otroligt bra övning! Plus att man måste vara väldigt snabb. Till slut var hon riktigt fin och avslappnad. Som ett litet lamm, men med känguruben ;) Hon kan jaga iväg en fluga mellan frambenen med sina bakben!
Under tiden red Giz Lef i skritt och lite trav.
Efter lunch var det dags för mitt sista pass med min lilla Alçeva. Först lite bus inne i ridhuset innan det var dags för allvaret under sadel ute på ridbanan. Idag stod han helt stilla då jag satt upp! Han har blivit bättre och bättre på det och idag var han som sagt helt stilla!
Efter att jag hade påbörjat min uppvärmning kom gårdens huvudtränare, som även är en av mästarna på portugisiska ridskolan, och tittade på då han var intresserad av den lilla bruna hästen som alla helt plötsligt börjat prata om. Så nu hade jag inte bara en tränare utan två riktigt riktigt bra! Det var bara att rida och göra exakt det som det kom kommentarer och instruktioner om. Det var så full fart att det inte var någon större idé att tänka utan bara att rida. Läng hästen, korta upp honom, böj lite, gör serpentiner, volter, en volt till, tid rätt ut, gör öppna, läng skritten, fatta galopp, få hästen att sänka sig. Tummen upp från min ordinarie tränare och ett good från mästaren fick mungiporna att hoppa upp ett snäpp till.
Då jag var klar ville mästaren prova hästen, då han lämnade tillbaka honom sa han smooth! Vilket var ett väldigt bra betyg. Jag var visst välkommen att komma tillbaka och jobba om jag ville!!! Mer glad än så borde man inte kunna bli. Hästägare hade tyvärr missat allt men fick se en snutt på videon och blev otroligt stolt över sin häst + att jag fick stort beröm för min ridning, han ville helst skicka över filmen till uppfödaren som var väldigt förtjusta i den lilla hästen. Jag har aldrig någonsin fått så mycket beröm för min ridning så det känns helt overkligt att de är så förtjusta i det lilla jag gör, men jag är helt överlycklig.
Stalldagen avslutades med ett riktigt långt samtal om komplexiteten med att hålla på med hästar och ridning, vad man bör fokusera på och vad man helt enkelt bara får lov att acceptera. Det är inte alltid så lätt och motgångarna kan vara många, även de i toppen kliver av sina hästar, lämnar dem i ridhuset och åker hem och funderar på vad och varför och om det finns någon mening med det hela. Det gäller bara inte ge upp utan försöka hitta lösningar på problemen så man kan nå nya mål.
Kvällsmaten var på vår standardrestaurang, kycklingsspett där kycklingbitarna var inlindade i rökt skinka – supergott! Och till efterrätt en liten god portugisisk kaka.
Lite ihopplockning av alla våra saker då vi kom tillbaka till rummet, men packningen får vänta till i morgon bitti. Får hoppas att stövlarna torkar till lite till dess.
Dagens första stopp var i portvinsbutiken där Giz botaniserade bland de olika sorterna som fanns i utbudet. Prisläget varierade från ca 10€ - 100€ så det fanns något för varje smak och plånbok.
Väl framme i Lissabon sken solen.
I stallet var det lika bra att ta tjuren vid hornen på direkten. Zagaia var häst nr. 1. Der blev ingen löshoppning då hon var helt lugn då vi släppte henne i rihuset. Hon kändes mycket bättre än tidigare. Även om hönsen bitvis var ett irritationsmoment… Det gäller att få henne böjd runt innnerskänkeln och böja nosen framåt och nedåt så att hon kan slappna av och arbeta genom ryggen samt att hon slappnar av mentalt. Bortsett från att vi fortsatte jobba med våra övergångar skritt – trav och ökningar – samlingar arbetade vi även med miniminiserpentiner utmed kvartslinjerna där hon bara skulle vända och böja sig för skänkeln. Svårt men otroligt bra övning! Plus att man måste vara väldigt snabb. Till slut var hon riktigt fin och avslappnad. Som ett litet lamm, men med känguruben ;) Hon kan jaga iväg en fluga mellan frambenen med sina bakben!
Under tiden red Giz Lef i skritt och lite trav.
Efter lunch var det dags för mitt sista pass med min lilla Alçeva. Först lite bus inne i ridhuset innan det var dags för allvaret under sadel ute på ridbanan. Idag stod han helt stilla då jag satt upp! Han har blivit bättre och bättre på det och idag var han som sagt helt stilla!
Efter att jag hade påbörjat min uppvärmning kom gårdens huvudtränare, som även är en av mästarna på portugisiska ridskolan, och tittade på då han var intresserad av den lilla bruna hästen som alla helt plötsligt börjat prata om. Så nu hade jag inte bara en tränare utan två riktigt riktigt bra! Det var bara att rida och göra exakt det som det kom kommentarer och instruktioner om. Det var så full fart att det inte var någon större idé att tänka utan bara att rida. Läng hästen, korta upp honom, böj lite, gör serpentiner, volter, en volt till, tid rätt ut, gör öppna, läng skritten, fatta galopp, få hästen att sänka sig. Tummen upp från min ordinarie tränare och ett good från mästaren fick mungiporna att hoppa upp ett snäpp till.
Då jag var klar ville mästaren prova hästen, då han lämnade tillbaka honom sa han smooth! Vilket var ett väldigt bra betyg. Jag var visst välkommen att komma tillbaka och jobba om jag ville!!! Mer glad än så borde man inte kunna bli. Hästägare hade tyvärr missat allt men fick se en snutt på videon och blev otroligt stolt över sin häst + att jag fick stort beröm för min ridning, han ville helst skicka över filmen till uppfödaren som var väldigt förtjusta i den lilla hästen. Jag har aldrig någonsin fått så mycket beröm för min ridning så det känns helt overkligt att de är så förtjusta i det lilla jag gör, men jag är helt överlycklig.
Stalldagen avslutades med ett riktigt långt samtal om komplexiteten med att hålla på med hästar och ridning, vad man bör fokusera på och vad man helt enkelt bara får lov att acceptera. Det är inte alltid så lätt och motgångarna kan vara många, även de i toppen kliver av sina hästar, lämnar dem i ridhuset och åker hem och funderar på vad och varför och om det finns någon mening med det hela. Det gäller bara inte ge upp utan försöka hitta lösningar på problemen så man kan nå nya mål.
Kvällsmaten var på vår standardrestaurang, kycklingsspett där kycklingbitarna var inlindade i rökt skinka – supergott! Och till efterrätt en liten god portugisisk kaka.
Lite ihopplockning av alla våra saker då vi kom tillbaka till rummet, men packningen får vänta till i morgon bitti. Får hoppas att stövlarna torkar till lite till dess.
fredag 12 november 2010
2010-11-12
Nu närmar sig de sista ridpassen.
Tyvärr lyser solen med sin frånvaro. Det kommer att bli ca +17 grader och molnigt idag. Det ska finnas en liten chans att solen ska kika genom. Så nu är det bara att hålla tummarna, det ser rätt så ljust ut just nu då några solstrålar tittar in i vårat rum.
Strax dags att bege sig iväg!
Ha en bra dag.
Skakigt
2010-11-11
Vädret började riktigt bra med sol, tyvärr drog molnen in då vi närmade oss Lissabontrakten och temperaturen låg kring knappa 20 grader. Tala om att man börjar bli bortskämd med värmen och har anpassat sig en hel del. Mulet och ca +18-20 grader känns kallt och den långärmade tröjan åker på.
Pass ett var på Zagaia som visserligen gick bättre än igår, men hon är alltid svår då hon har nerverna på utsidan. Det dunsade till rejält i snåren bortom ridbanan och damen skuttade till och lugnet som fanns där från början hade fått ge plats för en liten del nerv istället. Avslutningen ledde iaf till att hon var koollugn. Giz skrittade Lef som behövde komma ut och röra på sig enligt veterinärens order.
Efter lunchen satt vi och talade om en tavla som visade vilka de gamla mästarna från de franska ridskolorna var och vem som undervisade vem. Riktigt intressant. Tyvärr rusade tiden iväg och det hann redan börjat skymma innan jag började rida på Alçeva. På morgonen hade han gått en lektion och det märktes. Vilken skillnad då någon annan som rider på ett helt annat sätt kommer emellan. Han var mycket mer orolig i handen och stod inte stilla då jag satt upp, något jag tycker är riktigt irriterande och vi nästan hade kommit till rätta med. Dessutom var det ett litet steg bakåt med lyhördhetenför vikthjälperna. Men han blev bättre och bättre. Övade massvis med tempoväxlingar, samlad trav – öka ut och samla igen. Övergångar trav – skritt ett steg – trav igen. Tagen bakdel i några steg för att sedan leda ut med innertygeln för att gå över till några steg i diagonalsluta. Övade även på övergångar samlad skritt – mellanskritt – samlad skritt – mycket samlad skritt för att sedan ta några travsteg och då är det två första stegen väldigt samlade som i piaff. Han gick kalasbra och var inte det mista svettig efter en timmes jobb som egentligen borde ha lett till en dyngsur häst, så han hade verkligen jobbat bra och avslappnat. Som sagt var – riktigt mysig liten häst!
Kvällsmat var det bara jag som ville äta, Giz var fortfarande mätt från lunchen så hon tog bara en flaska vatten medan jag åt en köttbit med pommes och stekt kål, gott även om rätten fån häromdagen med svart gris var det godaste hitintills.
I morgon ska vi nog löshoppa Zagaia lite innan ridningen. Trist att det ridningen närmar sig ett slut här nere, men det är iaf en dag kvar.
Kotestet
2010-11-10
Vädret var avsevärt bättre än tidigare. Sol och åter till våra ca +20 grader. Några enstaka moln kom förbi, men de var riktigt lätträknade.
Två hästar var det som gällde idag. Jag började med den ”lättare”, min lilla 5-åring Alçeva, som bara går bättre och bättre. Han är som en lite klocka men kräver en hel del ridning. Det vi måste fortsätta att öva på är att bibehålla den förvända galoppen då han har lite för lätt för att byta då han inte riktigt orkar att bära sig min lilla gummiboll :D
Efter en lättare lunch bestående av en grönsakssoppa och en efterrätt var det dags att ge sig i kast med damen som hamnat i onåd med sin husse. Gud vad vi fick jobba lilla hästen och jag, men det blev riktigt till slutet. Hon bytte skepnad från tiger till lamm, även om de långa bakbenen får en att tänka på en känguru… Det gäller att få nosen nerdåt så att hon börjar jobba med ryggen och mentalt börjar att slappna av.
Då ridningen var avslutad bar det av till Golegã. Vi hade en otrolig tur och hittade en p-plats vid hästmuseet. Vi träffade en bekant och gick gemensamt till Café Central då hon var vegetarian och inte ville äta det grillade som bjöds på på kalaset hos våra vänner. På väg tillbaka träffade vi på en hel del bekanta. Såväl våra bekanta från Upplands-Väsby som Fransisco som precis sålt en häst och Leila som såg nöjd och glad ut. En fest är inte en fest om man inte har minst en liten ”lek med tjur (kossa)” efter maten. Den första lilla kon var ganska lugn men den andra var det väldigt bra fart på och hon tog många poäng! Kan inte rå för det, men kossor är inte riktigt min grej jag är nog för dressyrig för det.
Strax efter kl 23 var det dags för vissa att ta ut sina hästar för att visa upp både sig och dem. För vår det var det dags att dra sig tillbaka till bilen och vinka adjö till Golegã för denna gång.
onsdag 10 november 2010
Man får ta det goda med det onda
2010-11-09
Morgonen började på ett lite annorlunda sätt. Larmet i huset gick vid 6-tiden på morgonen, orsaken var ett stort strömavbrott i hela omgivningen. Plus att det helt enkelt bara vräkte ner. Upp en vända för att kontrollera att det inte var ett brandlarm, men det var det som sagt var inte och det var bara vi som knallade upp (egentligen ner då vi bor på övervåningen). Vi hittade en knapp det stod silecio på och vi slapp iaf höra larmet. Ett försök med ytterliggare lite extra sömn/vila innan det var dags att gå upp vid 8-tiden.
Idag under dagen var det väldigt omväxlande väder. Inga större skurar, men lite småregn i omgångar och bara kring +15 grader vilket gjorde att det kändes kyligare än det var. Men det är ju inget mot den snöstorm och 2 dm snö vi har hört ryktas om från Sverige. Känns skönt att vara långt borta!!! ;-)
Första passet var på min bruna 5-åring, Açeva, som jag idag red mer med nosen framme och han gick kalasbra i alla tre gångarter. Det gäller verkligen att rama in honom hela iden. Vi lyckades med att få bra längningar, bra skritt (vilket han har svårt för) och några steg i både passage och piaff. Han växer verkligen på en och blir trevligare för varje gång! Massvis med övergångar och tempoväxlingar. Även sidvärtsrörelserna gick kalasbra och vi fick massvis med beröm!
Morgonen började på ett lite annorlunda sätt. Larmet i huset gick vid 6-tiden på morgonen, orsaken var ett stort strömavbrott i hela omgivningen. Plus att det helt enkelt bara vräkte ner. Upp en vända för att kontrollera att det inte var ett brandlarm, men det var det som sagt var inte och det var bara vi som knallade upp (egentligen ner då vi bor på övervåningen). Vi hittade en knapp det stod silecio på och vi slapp iaf höra larmet. Ett försök med ytterliggare lite extra sömn/vila innan det var dags att gå upp vid 8-tiden.
Idag under dagen var det väldigt omväxlande väder. Inga större skurar, men lite småregn i omgångar och bara kring +15 grader vilket gjorde att det kändes kyligare än det var. Men det är ju inget mot den snöstorm och 2 dm snö vi har hört ryktas om från Sverige. Känns skönt att vara långt borta!!! ;-)
Första passet var på min bruna 5-åring, Açeva, som jag idag red mer med nosen framme och han gick kalasbra i alla tre gångarter. Det gäller verkligen att rama in honom hela iden. Vi lyckades med att få bra längningar, bra skritt (vilket han har svårt för) och några steg i både passage och piaff. Han växer verkligen på en och blir trevligare för varje gång! Massvis med övergångar och tempoväxlingar. Även sidvärtsrörelserna gick kalasbra och vi fick massvis med beröm!
Ridhuset från utsidan
Till det andra ridpasset var det Zagaia som var på tur. Det började ganska så bra. Men plötsligt var de förbenade hönsen vid ridbanan vilket resulterade i ett stort skutt framåt och en väldigt spänd häst. Hon hatar verkligen hönsen. Att de höll på att bygga i närheten av ridbanan plus att det började skymma gjorde inte det hela lättare. Det var helt enkelt inte en av hennes bättre dagar, och de hade jag redan hört talas om från första början. Hade inte dagens första pass gått så bra hade jag nog börjat tvivla på mig, men jag vet hur hon är. Avslutningen gick trots allt bra och hon travade avslappnat på lång tygel, ett litet plus iaf!
Dagens två hästar är otroligt olika men på båda har jag kunnat utnyttja det upplyftande tygeltaget för att undvika att de lägger sin vikt på innerbogen samt att jag har kämpat vidare med mina vikthjälper som sitter bättre och bättre så jag är nöjd.
En av de snyggare hingstarna i stallet är till salu, kostar nog inte så mycket, men han har en lös benbit i ena hasen. Han verkar ha ett väldigt bra huvud… hmmmm
På kvällen dök veterinären upp, samma kille som var hos Pedro. Han kände igen mig på en gång vilket var kul. Han är både trevlig (kan även engelska) och dessutom den bäste som finns i Portugal!
En sak som är rolig i mataffärerna är broccolin, de är stora som mindre träd, ca 25 cm i diameter! Har lite svårt för att det i varje mataffär luktar torkad torsk (baccelhau), en speciell lukt som man antingen älskar eller hatar, gissa vilken kategori jag tillhör…
Åt jättegott grillat svartgriskött i kväll. Supergott! De kan verkligen grilla kött. Vår lille servitör är hur trevlig som helst och gör allt för att vi ska vara nöjda. Han försöker tom lära sig lite svenska. Tack så mycket och Hej då har han lärt sig!
Och även jag säger hej då och god natt!
måndag 8 november 2010
Tår
2010-11-08
Regn regn regn & + 13 grader
Vissa dagar borde inte få finnas, idag var det en sådan dag. Tror inte något ens kom i närheten av vad som borde varit planerat.
Zagaia fick en manikyr (=framtassarna) och var på supergrinigt humör då jag red henne. Kan ha berott på att Antonio red henne igår och hon är en väldigt känslig dam, men å andra sidan ska hon även ha ganska dåliga dagar varvade med de bra dagarna. På slutet var hon iaf kalasfin!
Regn regn regn & + 13 grader
Vissa dagar borde inte få finnas, idag var det en sådan dag. Tror inte något ens kom i närheten av vad som borde varit planerat.
Zagaia fick en manikyr (=framtassarna) och var på supergrinigt humör då jag red henne. Kan ha berott på att Antonio red henne igår och hon är en väldigt känslig dam, men å andra sidan ska hon även ha ganska dåliga dagar varvade med de bra dagarna. På slutet var hon iaf kalasfin!
Start & stopp
2010-11-07
Idag var det lite kallare, kring ca +16 grader, några enstaka små moln på himlen och det blåste en hel del. Dagens första utflykt var till Academin. Vägen dit var smal och vindlande. Högst upp på en kulle låg den stora anläggningen. Idag var det Giz som gav mig en guidad rundtur genom den stora anläggningen. Inne i det stora ridhuset, med en ridbana på 100x40 meter pågick en härlig uppvisning av Portugisiska ridskolan. Efter det red en ung kille sin lusitano för Edvard Gal som sedan tog över hästen och visade sitt sätt att rida. Väldigt mycket bekant; kontakt, framme för skänkeln & kvick i reaktionerna plus massvis med tempoväxlingar.
Efter en liten lunch var det dags att bege sig till stallet och själv prova sig fram. Jag red den bruna 5-åringen. Medan jag red lade sig mörkret över ridbanan och det var en väldigt härlig känsla att rida med bara lite ljus från strålkastarna – lilla hästen gick riktigt bra i mörkret.
Giz hade otur då Lef inte var i toppform utan fick knalla tillbaka in i boxen och Hugo fick ta över ansvaret för dagens lektion med Giz.
Idag var det lite kallare, kring ca +16 grader, några enstaka små moln på himlen och det blåste en hel del. Dagens första utflykt var till Academin. Vägen dit var smal och vindlande. Högst upp på en kulle låg den stora anläggningen. Idag var det Giz som gav mig en guidad rundtur genom den stora anläggningen. Inne i det stora ridhuset, med en ridbana på 100x40 meter pågick en härlig uppvisning av Portugisiska ridskolan. Efter det red en ung kille sin lusitano för Edvard Gal som sedan tog över hästen och visade sitt sätt att rida. Väldigt mycket bekant; kontakt, framme för skänkeln & kvick i reaktionerna plus massvis med tempoväxlingar.
Efter en liten lunch var det dags att bege sig till stallet och själv prova sig fram. Jag red den bruna 5-åringen. Medan jag red lade sig mörkret över ridbanan och det var en väldigt härlig känsla att rida med bara lite ljus från strålkastarna – lilla hästen gick riktigt bra i mörkret.
Giz hade otur då Lef inte var i toppform utan fick knalla tillbaka in i boxen och Hugo fick ta över ansvaret för dagens lektion med Giz.
Gamla vänner
2010-11-06
Lördag blev en ”day-off” då Antonio skulle på ett dressyrforum under hela helgen.
För vår del styrdes bilen i riktning mot Santarém för att träffa gamla vänner, såväl två- som fyrbenta. Vädret var lika fint som tidigare plus att det var ännu varmare än tidigare dagar, bitvis var skuggan skönare att vara i.
Det blev ett glatt återseende. Såväl Pedro, Davis som Lourival var på plats och mådde bra.
Min älskade springare Quiron hade tyvärr ont i vänster bak och stod på boxvila, vilket han tyckte var lite småtrist. Några morötter gjorde livet tillfälligt lättare & gladare. Medan vi tittade på när David & Pedro red dök en gammal bekant från England upp, Anita ska vara här och hälsa på sin 2-åring plus att hon ska gå på Golegã-festen.
Jag hade nätt och jämt vänt mig om så satt Giz till häst inne i ridhuset. Underbare Lilach skulle provridas! Vackrare häst har jag nästan aldrig sett! Undra om vi kan ta med honom i handbagage eller måste ha honom som specialbagage? Golfarna släpar ju med sina klubbor…
På eftermiddagen blev det en tur till Golegã där Pedro och hans 5-årige son skulle rida, riktigt sött! Har var nog den mest fotograferade ryttaren. Så det blev ytterligare en heldag fylld med hästar. Då vi åt middag träffade vi på ännu en av våra riktigt goda vänner. Riktigt kul att träffa honom igen!
I morgon blir det besök på Academia de dressage.
Lördag blev en ”day-off” då Antonio skulle på ett dressyrforum under hela helgen.
För vår del styrdes bilen i riktning mot Santarém för att träffa gamla vänner, såväl två- som fyrbenta. Vädret var lika fint som tidigare plus att det var ännu varmare än tidigare dagar, bitvis var skuggan skönare att vara i.
Det blev ett glatt återseende. Såväl Pedro, Davis som Lourival var på plats och mådde bra.
Min älskade springare Quiron hade tyvärr ont i vänster bak och stod på boxvila, vilket han tyckte var lite småtrist. Några morötter gjorde livet tillfälligt lättare & gladare. Medan vi tittade på när David & Pedro red dök en gammal bekant från England upp, Anita ska vara här och hälsa på sin 2-åring plus att hon ska gå på Golegã-festen.
Jag hade nätt och jämt vänt mig om så satt Giz till häst inne i ridhuset. Underbare Lilach skulle provridas! Vackrare häst har jag nästan aldrig sett! Undra om vi kan ta med honom i handbagage eller måste ha honom som specialbagage? Golfarna släpar ju med sina klubbor…
På eftermiddagen blev det en tur till Golegã där Pedro och hans 5-årige son skulle rida, riktigt sött! Har var nog den mest fotograferade ryttaren. Så det blev ytterligare en heldag fylld med hästar. Då vi åt middag träffade vi på ännu en av våra riktigt goda vänner. Riktigt kul att träffa honom igen!
I morgon blir det besök på Academia de dressage.
söndag 7 november 2010
Kunglig glans
2010-11-05
Samma start som varje dag, solsken och ca +20-25 grader, med ett undantag – vi försov oss lite. Tanken var att vi skulle rida från 9 till kl 10 och sedan åka på besök till den Portugisiska ridskolan. Men säg den plan som varar över planeringsstadiet…
Som sagt, vi sov lite för länge men kom ändå iväg i hyfsad tid. På väg till stallet blev det problem med höger och vänster och vi hamnade på fel avfart riktning Lissabon, visst kom vi fram (plus att det kostade oss mindre i vägtull!!!) men tid tappade vi även här. Väl framme i stallet saknades vår tränare som under morgonen hade kommit på att han hade en lektion som flyttats från torsdag till fredag kl 10, den hade tappats bort i gårdagens tidsplanering. Men det var helt klart en lektion som var väl värd att se. En helt blind kille red 22-årige Hugo i både skritt, trav och galopp, volter och diagonaler. Riktigt riktigt imponerande! Enligt Antonio, som har gått kurs i handikappridning, tappar man all balans och all känsla för hastighet och rum då man inte kan se något, vilket gör den här killens prestation ännu bättre. Skulle han bara ha en sponsor skulle han kunna åka iväg till OS 2012 och ta hem medaljer enligt domare som har sett honom!
Under tiden såg vi till att vårt mobila internet kom igång. Då morgonryttaren var färdigriden var det bara att ställa ut Hugo i en av rasthagarna så han kunde få vara ute och njuta av solen.
Nu blev det Michael Schumacherfart bort till Portugisiska ridskolan. Tyvärr hann vi inte med att se så många då några startade ganska tidigt plus att flera var i Golgã respektive på Academia de dressage där det ska hållas ett dressyrforum med alla i toppen så som bl.a. Kyra, Edward Gal och flera av toppdommarna i världen. Vi hann iaf se 6 st ryttare träna sina hästar. Bl.a. en som höll på att träna courbetter och caprioller – riktigt roligt.
Efter hästträningen tog vi en promenad i den kungliga parken som var sagolikt vacker, vi kom fram till att det nog inte hade varit så otroligt illa om man varit kunglighet på den tiden.
Efter en snabblunch, som inte var så snabb, på McD var det dags att åka till stallet och våra hästar. Superteamet Giz och Lef var en självklarhet och jag skulle rida Zagaia. Innan vi tog henne till sadlingsplatsen tog vi in henne i ridhuset så hon skulle kunna få gå lite fritt – varför det sa hon, jag har ju två väldigt trevliga människor här bredvid mig så jag stannar nog helst här. Skritten gick riktigt bra och vi var hela tiden på samma linjer, riktigt roligt med tanke på de tidigare passen. I trav började hon dock markera direkt så det var bara att ta in henne i stallet igen. Antagligen har hon sparkat sig i boxen igen. Snabbt byte till den bruna 5-åringen. Han är till salu, 15.000 €. Även här gick det mycket bättre. Två gamla bra tips är: lägg till samma sidas skänkel som ben som ska fram så får du ett längre steg och om hästen dyker, och tips 2 är: ligger hästen hårt i handen lyft handen rätt upp för att lätta bogpartiet och lägga över vikten på baken.
Kvällsaktiviteten var att åka till Golegã och äta med Maria på Lusitanos. Vi träffade på en hel del gamla bekanta och det blev en många glada återseenden. Jag åt en kalasgod vinkokt köttgryta med stora nötbitar och potatis i.Efter middagen insöp vi stämningen ute ”på stan” och gjorde en del shopping. För min del blev det ett par nya portugisiska sporrar – tror inte särskilt många skulle tycka de är ok att rida med, men jag tycker att de är helt underbara!
Samma start som varje dag, solsken och ca +20-25 grader, med ett undantag – vi försov oss lite. Tanken var att vi skulle rida från 9 till kl 10 och sedan åka på besök till den Portugisiska ridskolan. Men säg den plan som varar över planeringsstadiet…
Som sagt, vi sov lite för länge men kom ändå iväg i hyfsad tid. På väg till stallet blev det problem med höger och vänster och vi hamnade på fel avfart riktning Lissabon, visst kom vi fram (plus att det kostade oss mindre i vägtull!!!) men tid tappade vi även här. Väl framme i stallet saknades vår tränare som under morgonen hade kommit på att han hade en lektion som flyttats från torsdag till fredag kl 10, den hade tappats bort i gårdagens tidsplanering. Men det var helt klart en lektion som var väl värd att se. En helt blind kille red 22-årige Hugo i både skritt, trav och galopp, volter och diagonaler. Riktigt riktigt imponerande! Enligt Antonio, som har gått kurs i handikappridning, tappar man all balans och all känsla för hastighet och rum då man inte kan se något, vilket gör den här killens prestation ännu bättre. Skulle han bara ha en sponsor skulle han kunna åka iväg till OS 2012 och ta hem medaljer enligt domare som har sett honom!
Under tiden såg vi till att vårt mobila internet kom igång. Då morgonryttaren var färdigriden var det bara att ställa ut Hugo i en av rasthagarna så han kunde få vara ute och njuta av solen.
Nu blev det Michael Schumacherfart bort till Portugisiska ridskolan. Tyvärr hann vi inte med att se så många då några startade ganska tidigt plus att flera var i Golgã respektive på Academia de dressage där det ska hållas ett dressyrforum med alla i toppen så som bl.a. Kyra, Edward Gal och flera av toppdommarna i världen. Vi hann iaf se 6 st ryttare träna sina hästar. Bl.a. en som höll på att träna courbetter och caprioller – riktigt roligt.
Efter hästträningen tog vi en promenad i den kungliga parken som var sagolikt vacker, vi kom fram till att det nog inte hade varit så otroligt illa om man varit kunglighet på den tiden.Efter en snabblunch, som inte var så snabb, på McD var det dags att åka till stallet och våra hästar. Superteamet Giz och Lef var en självklarhet och jag skulle rida Zagaia. Innan vi tog henne till sadlingsplatsen tog vi in henne i ridhuset så hon skulle kunna få gå lite fritt – varför det sa hon, jag har ju två väldigt trevliga människor här bredvid mig så jag stannar nog helst här. Skritten gick riktigt bra och vi var hela tiden på samma linjer, riktigt roligt med tanke på de tidigare passen. I trav började hon dock markera direkt så det var bara att ta in henne i stallet igen. Antagligen har hon sparkat sig i boxen igen. Snabbt byte till den bruna 5-åringen. Han är till salu, 15.000 €. Även här gick det mycket bättre. Två gamla bra tips är: lägg till samma sidas skänkel som ben som ska fram så får du ett längre steg och om hästen dyker, och tips 2 är: ligger hästen hårt i handen lyft handen rätt upp för att lätta bogpartiet och lägga över vikten på baken.
Kvällsaktiviteten var att åka till Golegã och äta med Maria på Lusitanos. Vi träffade på en hel del gamla bekanta och det blev en många glada återseenden. Jag åt en kalasgod vinkokt köttgryta med stora nötbitar och potatis i.Efter middagen insöp vi stämningen ute ”på stan” och gjorde en del shopping. För min del blev det ett par nya portugisiska sporrar – tror inte särskilt många skulle tycka de är ok att rida med, men jag tycker att de är helt underbara!
fredag 5 november 2010
Snyggt är överskattat
2010-11-04
Efter frukosten provade vi vårat nya mobilkort och det fungerade finfint, tyvärr ville inte min 3-dongel samarbeta med vårat nyinköpta portugisiska bredband. Dongeln var låst till Sverige… helt otroligt då jag ändå betalar en fast månadsavgift till 3!
Idag blev det ett förmiddagspass på Zagaia. Det gick väldigt mycket bättre än igår, vi svängde nästan alltid åt samma håll i alla tre gångarter. Perioden med ledande tygeltag, ingen kontakt på yttertygeln och extrema vikthjälper var bara kort idag. En uppmuntrande kommentar Antonio hade var: sluta rida snyggt, du har passerat den nivån de flesta rider på och kan jobba med hästar, rid på så vis att det passar hästen och inte åskådarna. Fint rider man på tävlingar. Så otroligt kul att höra + att det ledde till att jag ryckte upp mig ett snäpp till!
Dagen tips är att man måste komma ihåg att variera tempot i de olika gångarterna redan från början annars kommer man ha stora problem med det i framtiden.
Eftermiddagens lektion bjöd på nya hästar för både mig och Giz, Giz fick rida Hugo medan jag fick rida en häftig brun 5-årig gummiboll som påminde otroligt mycket om Antonios gamla häst Farol. Inte helt lätt den här gången heller, men helt andra problem. Nu gällde det att hålla handen helt helt stilla och att kunna göra supersnabba vibrationer för att få honom lugn. Gick bitvis kalasbra så jag är jättenöjd. En hel del skänkelvikningar på korta linjer och generellt många sidbyten och variationer mellan olika spår & rörelser.
De elaka hönsen var ånyo på besök på ridbanan vilket var måttligt poppis hos min lilla häst.
I morgon blir det först ett dressyrpass och sedan specialvisning på Portugisiska ridskolan.
Vad händer?
2010-11-02
Ser ut att bli en fin dag idag. Solsken och blå himmel tidigt på morgonen, upp till ca +20-25 grader under dagen. Frukost med marmelad, ost & olika sorters skinka.
Innan avfärd från Arruda dos vinhos gjorde vi ett stopp i telebutiken & köpte ett kontantkort till mobilen & ett till det mobila bredbandet, både vi och tjejen i butiken blandade både portugisiska och engelska helt friskt i hopp om att göra sig förstådda och det gick bra!Inte helt oväntat kom vi till stället vi skulle rida på, Borbas farm, innan vår älskade lilla tränare. De två första hästarna vi snubblade över var våra två gamla favoriter, min gamle kämpe Hugo och Giz ögonsten Lef. Lef var jättenöjd över att den trevliga människan med morötter och helt underbara kliandet var tillbaka igen. Mer avslappnad underläpp finns inte!
Giz fick rida Lef, som är hennes för de närmaste 10 dagarna, medan Antonios 6-åriga sto Zagaia skulle vara min häst, eller utmaning som Antonio kallade det. Som det sto hon är kan hon växla mellan fullblod och mula i humör vilket gör det väldigt svårridet. Att man dessutom får börja med i det närmaste unghästridning på varje pass med vikt varierande mellan inner och ytter stigbygel gjorde att det blev ytterligare en svårighetsgrad. Innertygel ledande till dess att hon ger efter och ingen kontakt på yttertygeln var allt annat än jag är van vid och det krävde extremt mycket koncentration att kunna rida på det viset. Talesättet ”all vår början äro svår, bättre går det år för år” stämmer in så oerhört väl! Passen börjar med riktig unghästridning då den är som klurigast för att senare under passet bli mer lättklassridning.
Vid galoppfattningar ska man lägga till innerskänkeln och ge efter på innertygeln medan man i avbrotten ska ge efter på yttertygel och samtidigt lägga till skänklarna. En riktigt bra övning är att rida öppna och därefter gå in på en volt så blir framdelen luftigare utan att påverka framåtbjudningen. Skönt i alla fall att det går bättre och bättre…
Flyttfåglar
2010-11-02
Efter att packningen var avslutad kom elkillen och kopplade om min golvvärme. Återigen ett positivt besked – det var det värsta felet han hade sett och jag var den enda hitintills som hade råkat ut för det felet. Som om det skulle vara en tröst. Fördelen är att jag trots allt har en fungerande golvvärme. Skulle helst vilja slippa sprickan i hallväggen också så kan det nog så smått börja likna något i min lilla lägenhet.
Kl. 12:25 uppställning ute vid busshållplatsen för vidare avfärd mot Arlanda!
Jag fick nästan en känsla av att ALLA skulle åka till Lissabon. Kön fram till incheckningen, som inte ens hade öppnat, var otroligt lång och växte bara på sig. Förutom oss var det massvis med folk som kunde delas in i två olika kategorier, den ena var golfare och den andra var hemvändande brasilianare, och båda hade enormt mycket med bagage med sig.Efter att ha köat i en smärre evighet var vi incheckade och då var det bara att ställa sig i nästa kö – den till säkerhetskontrollen. Jag tror inte att en enda passagerare lyckades med att passera utan att det pep om dem och alla blev ”antastade” av säkerhetspersonalen.
Våra två timmar till godo innan planet skulle lyfta försvann i ett nafs och till slut var det nog bara ca 50 minuter kvar.
Tror att det nästan var första gången att ett TAP-plan jag flugit med avgick i tid! Verkar vara i det närmaste helt fullsatt.
Vår favoritsäkerhetsinstruktionsfilm med de gröna streckgubbarna kördes som vanlig, kartorna på de nedfällbara skärmarna var uppdaterade och riktigt fina den här gången. Avstånd Stockholm – Lissabon är 2495 km & vi flyger på 11195 meters höjd.
Efter att packningen var avslutad kom elkillen och kopplade om min golvvärme. Återigen ett positivt besked – det var det värsta felet han hade sett och jag var den enda hitintills som hade råkat ut för det felet. Som om det skulle vara en tröst. Fördelen är att jag trots allt har en fungerande golvvärme. Skulle helst vilja slippa sprickan i hallväggen också så kan det nog så smått börja likna något i min lilla lägenhet.
Kl. 12:25 uppställning ute vid busshållplatsen för vidare avfärd mot Arlanda!
Jag fick nästan en känsla av att ALLA skulle åka till Lissabon. Kön fram till incheckningen, som inte ens hade öppnat, var otroligt lång och växte bara på sig. Förutom oss var det massvis med folk som kunde delas in i två olika kategorier, den ena var golfare och den andra var hemvändande brasilianare, och båda hade enormt mycket med bagage med sig.Efter att ha köat i en smärre evighet var vi incheckade och då var det bara att ställa sig i nästa kö – den till säkerhetskontrollen. Jag tror inte att en enda passagerare lyckades med att passera utan att det pep om dem och alla blev ”antastade” av säkerhetspersonalen.
Våra två timmar till godo innan planet skulle lyfta försvann i ett nafs och till slut var det nog bara ca 50 minuter kvar.
Tror att det nästan var första gången att ett TAP-plan jag flugit med avgick i tid! Verkar vara i det närmaste helt fullsatt.
Vår favoritsäkerhetsinstruktionsfilm med de gröna streckgubbarna kördes som vanlig, kartorna på de nedfällbara skärmarna var uppdaterade och riktigt fina den här gången. Avstånd Stockholm – Lissabon är 2495 km & vi flyger på 11195 meters höjd.
Dagens flygmat var ris med en kryddig och god köttgryta med paprika och couscous till. Efterrätten var visserligen inte så spännande – en delicatoboll L . Jag, som inte ska köra kunde unna mig lyxen av ett glas rödvin till maten.
Lagom till dess att vi flög in över Portugal började solen gå ner över horisonten.
Bergstopparna i norra Spanien var snötäckta! Liten påminnelse om att det trots allt närmar sig jul även om det inte riktigt känns så då vi åker mot sydligare breddgrader och lämnar minusgrader och höstrusk bakom oss. Har gjort massvis med försök att fota den fina solnedgången med Giz kamera, inte helt lätt då solen var i fel vinkel alternativt så satt vi på fel plats i planet. Efter drygt 4 timmar i luften var det dags att landa.
Som nästan varenda gång var det parkering i utkanten av flygplatsen och bussning in till terminalen. Fördelen med att komma hit i november är att det redan är julpyntat med små julgranar, snöflingor, stora röda paket och blinkande ljus överallt, ända från vid bagagebanden till ankomsthallen :D Härligt att portugiserna verkar vara lika förtjusta i julen som jag är!
Även om det tog en stund innan bagaget kom var våra två väskor bland de 10 första som kom på bandet, kändes nästan som att vi fick VIP-behandling före alla jordbrukare (golfare).
Det som var kul var då vi kom ut i ankomsthallen och man såg alla med sina skyltar med namn på och jag & Giz stövlade bara på, för Antonio skulle ju vara på utsidan… döm om vår förvåning då vår lille tränare helt plötsligt går parallellt med oss. Härligt att se honom igen!
Efter diverse väginstruktioner + en virituell tur runt stallet och omgivningarna via en mobilskärm (här är ridhuset, utebanan, hingststallet osv) hämtade vi vår lilla bil som även denna gång hade vuxit sig ett nummer större J en grå Renault Clio blidde det även om vi försökte att övertyga dem om att det var en Audi vi skulle ha… gick inte hem hela vägen.
Efter att ha lämnat av våra väskor på rummet blev det en liten tur ner till ”stan” för en liten shopping samt middag. Vi delade på en grillad köttbit med pommes & ris (vanligt att man gör det i Portugal). Riktigt riktigt gott kött!
Tur att Giz varit här och kört vilse tidigare, jag hade tappat bort mig totalt om jag hade kört här.
Nu är allt uppackat och snart är det dags att krypa ner i sängen. Ska bli spännande i morgon. Antonio har ett sto!!! med ett riktigt tufft temperament som jag visst ska rida. Ska bli spännande att se hur det kommer att gå. Det svåra är inte att få henne att göra passage, piaff och galoppombyten utan problemet ät att få henne att inte göra det! Det blir nog en liten utmaning.
tisdag 2 november 2010
måndag 1 november 2010
Prylar överallt
Känns som ett ordnat kaos här hemma. Tvättstugebesöket är avklarat och blommorna vattnade.
Håller på att försöka klura ut bad som ska in i resväskan, alltid samma elände. Kommer bli svårpackat då det är mellan ca +10 - +22 grader och allt från sol till regn... Måste sy i en knapp i en jacka. Varför göra något i tid då man kan göra det i sista sekunden. Badkläderna får nog stanna hemma den här gången, de brukar ju ändå inte användas och ridbyxor brukar fungera dygnet runt dessutom gäller det att inte packa ner för mycket... ;)
Dags att ta ett nytt ryck!