Efter att packningen var avslutad kom elkillen och kopplade om min golvvärme. Återigen ett positivt besked – det var det värsta felet han hade sett och jag var den enda hitintills som hade råkat ut för det felet. Som om det skulle vara en tröst. Fördelen är att jag trots allt har en fungerande golvvärme. Skulle helst vilja slippa sprickan i hallväggen också så kan det nog så smått börja likna något i min lilla lägenhet.
Kl. 12:25 uppställning ute vid busshållplatsen för vidare avfärd mot Arlanda!
Jag fick nästan en känsla av att ALLA skulle åka till Lissabon. Kön fram till incheckningen, som inte ens hade öppnat, var otroligt lång och växte bara på sig. Förutom oss var det massvis med folk som kunde delas in i två olika kategorier, den ena var golfare och den andra var hemvändande brasilianare, och båda hade enormt mycket med bagage med sig.Efter att ha köat i en smärre evighet var vi incheckade och då var det bara att ställa sig i nästa kö – den till säkerhetskontrollen. Jag tror inte att en enda passagerare lyckades med att passera utan att det pep om dem och alla blev ”antastade” av säkerhetspersonalen.
Våra två timmar till godo innan planet skulle lyfta försvann i ett nafs och till slut var det nog bara ca 50 minuter kvar.
Tror att det nästan var första gången att ett TAP-plan jag flugit med avgick i tid! Verkar vara i det närmaste helt fullsatt.
Vår favoritsäkerhetsinstruktionsfilm med de gröna streckgubbarna kördes som vanlig, kartorna på de nedfällbara skärmarna var uppdaterade och riktigt fina den här gången. Avstånd Stockholm – Lissabon är 2495 km & vi flyger på 11195 meters höjd.
Dagens flygmat var ris med en kryddig och god köttgryta med paprika och couscous till. Efterrätten var visserligen inte så spännande – en delicatoboll L . Jag, som inte ska köra kunde unna mig lyxen av ett glas rödvin till maten.
Lagom till dess att vi flög in över Portugal började solen gå ner över horisonten.
Bergstopparna i norra Spanien var snötäckta! Liten påminnelse om att det trots allt närmar sig jul även om det inte riktigt känns så då vi åker mot sydligare breddgrader och lämnar minusgrader och höstrusk bakom oss. Har gjort massvis med försök att fota den fina solnedgången med Giz kamera, inte helt lätt då solen var i fel vinkel alternativt så satt vi på fel plats i planet. Efter drygt 4 timmar i luften var det dags att landa.
Som nästan varenda gång var det parkering i utkanten av flygplatsen och bussning in till terminalen. Fördelen med att komma hit i november är att det redan är julpyntat med små julgranar, snöflingor, stora röda paket och blinkande ljus överallt, ända från vid bagagebanden till ankomsthallen :D Härligt att portugiserna verkar vara lika förtjusta i julen som jag är!
Även om det tog en stund innan bagaget kom var våra två väskor bland de 10 första som kom på bandet, kändes nästan som att vi fick VIP-behandling före alla jordbrukare (golfare).
Det som var kul var då vi kom ut i ankomsthallen och man såg alla med sina skyltar med namn på och jag & Giz stövlade bara på, för Antonio skulle ju vara på utsidan… döm om vår förvåning då vår lille tränare helt plötsligt går parallellt med oss. Härligt att se honom igen!
Efter diverse väginstruktioner + en virituell tur runt stallet och omgivningarna via en mobilskärm (här är ridhuset, utebanan, hingststallet osv) hämtade vi vår lilla bil som även denna gång hade vuxit sig ett nummer större J en grå Renault Clio blidde det även om vi försökte att övertyga dem om att det var en Audi vi skulle ha… gick inte hem hela vägen.
Efter att ha lämnat av våra väskor på rummet blev det en liten tur ner till ”stan” för en liten shopping samt middag. Vi delade på en grillad köttbit med pommes & ris (vanligt att man gör det i Portugal). Riktigt riktigt gott kött!
Tur att Giz varit här och kört vilse tidigare, jag hade tappat bort mig totalt om jag hade kört här.
Nu är allt uppackat och snart är det dags att krypa ner i sängen. Ska bli spännande i morgon. Antonio har ett sto!!! med ett riktigt tufft temperament som jag visst ska rida. Ska bli spännande att se hur det kommer att gå. Det svåra är inte att få henne att göra passage, piaff och galoppombyten utan problemet ät att få henne att inte göra det! Det blir nog en liten utmaning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar